1 Alla de församlade bröt nu upp och förde honom inför Pilatus.
2 Där började de anklaga honom och säga: "Vi har funnit att den här mannen förleder vårt folk, förbjuder oss betala skatt till kejsaren och säger att han är Messias, en konung."
3 Pilatus frågade honom: "Är du judarnas konung?" Jesus svarade: "Du själv säger det."
4 Pilatus sade då till översteprästerna och till folket: "Jag finner inget brottsligt hos den här mannen."
5 Men de var påstridiga och sade: "Han uppviglar med sin lära folket över hela Judeen, från Galileen och ända hit."
6 När Pilatus hörde detta, frågade han om mannen var från Galileen.
7 Och då han fick veta att Jesus kom från Herodes område, skickade han honom till Herodes, som också var i Jerusalem under de dagarna.
8 När Herodes fick se Jesus, blev han mycket glad. Han hade länge velat träffa honom, eftersom han hade hört talas om honom, och han hoppades nu få se honom göra något tecken.
9 Herodes ställde rätt många frågor till honom, men Jesus svarade inte.
10 Översteprästerna och de skriftlärda stod där och anklagade honom häftigt.
11 Herodes och hans soldater bemötte honom med förakt och gjorde narr av honom, och sedan han låtit sätta på honom en praktfull dräkt, skickade han honom tillbaka till Pilatus.
12 Den dagen blev Herodes och Pilatus vänner med varandra. Förut hade det rått fiendskap mellan dem.
13 Pilatus kallade samman översteprästerna och rådsmedlemmarna och folket
14 och sade till dem: "Ni har fört den här mannen till mig och sagt att han uppviglar folket. Jag har nu förhört honom i er närvaro men inte funnit honom skyldig till det som ni anklagar honom för.
15 Inte heller Herodes har funnit honom skyldig, och därför har han skickat honom tillbaka till oss. Ni ser att mannen inte har gjort något som förtjänar döden.
16 Därför vill jag bestraffa honom och sedan frige honom."
18 Då skrek hela hopen: "Bort med honom! Låt oss få Barabbas fri!" -
19 Barabbas var en man som hade kastats i fängelse för ett upplopp i staden och för mord. -
20 Pilatus talade till dem igen, ty han ville frige Jesus.
21 Men de skrek: "Korsfäst! Korsfäst honom!"
22 För tredje gången sade han till dem: "Vad har han då gjort för ont? Jag har inte funnit honom skyldig till något som förtjänar döden. Därför vill jag bestraffa honom och sedan frige honom."
23 Men de låg över honom med höga rop och krävde att Jesus skulle korsfästas, och deras rop blev allt starkare.
24 Pilatus beslöt då att de skulle få vad de begärde.
25 Han frigav den som de ville ha fri - mannen som var fängslad för upplopp och mord - men Jesus utlämnade han, så att de fick som de ville.
26 När de förde bort honom, grep de en man som kom från landet, Simon från Cyrene. På honom lade de korset, för att han skulle bära det efter Jesus.
27 En stor folkmassa följde honom, bland dem många kvinnor som sörjde och grät över honom.
28 Då vände Jesus sig om och sade till dem: "Jerusalems döttrar, gråt inte över mig, utan gråt över er själva och era barn.
29 Ty det kommer en tid då man skall säga: Saliga är de ofruktsamma, de moderliv som inte har fött, och de bröst som inte har gett di.
30 Då skall man säga till bergen: Fall över oss, och till höjderna: Dölj oss!
31 Ty om man gör så med det friska trädet, vad skall då inte ske med det torra?"
32 Två andra brottslingar fördes också ut för att avrättas tillsammans med honom.
33 Och när de kom till den plats som kallas Huvudskallen, korsfäste de honom och brottslingarna där, den ene på hans högra sida och den andre på hans vänstra.
34 Men Jesus sade: "Fader, förlåt dem, ty de vet inte vad de gör." Och de delade hans kläder mellan sig och kastade lott om dem.
35 Folket stod där och såg på. Men medlemmarna i Stora rådet hånade honom och sade: "Andra har han hjälpt. Nu får han hjälpa sig själv, om han är Guds Messias, den Utvalde."
36 Även soldaterna gick fram och hånade honom. De räckte honom surt vin
37 och sade: "Om du är judarnas konung, så hjälp dig själv."
38 Över honom fanns det också ett anslag: "Detta är judarnas konung."
39 En av brottslingarna som var upphängda där skymfade honom och sade: "Är inte du Messias? Hjälp då dig själv och oss!"
40 Men den andre tillrättavisade honom och sade: "Fruktar inte heller du Gud, du som är under samma dom?
41 Vår dom är rättvis. Vi får vad vi har förtjänat. Men han har inte gjort något ont."
42 Och han sade: "Jesus, tänk på mig, när du kommer till ditt rike."
43 Jesus svarade: "Amen säger jag dig: I dag skall du vara med mig i paradiset."
44 Det var nu omkring sjätte timmen. Då kom över hela landet ett mörker som varade ända till nionde timmen.
45 Solen förmörkades, och förlåten i templet brast mitt itu.
46 Och Jesus ropade med hög röst: "Fader, "i dina händer överlämnar jag min ande."" Och när han hade sagt detta gav han upp andan.
47 Officeren som såg det som hände, prisade Gud och sade: "Den mannen var verkligen rättfärdig."
48 Allt folket hade samlats för att se på, och de slog sig för bröstet när de såg vad som skedde och vände hem igen.
49 Men alla hans vänner, också de kvinnor som hade följt honom från Galileen, hade stått på avstånd och sett detta.
50 Nu fanns där en rådsherre vid namn Josef, en god och rättfärdig man,
51 som inte hade samtyckt till vad de hade beslutat och gjort. Han var från den judiska staden Arimatea, och han väntade på Guds rike.
52 Han gick till Pilatus och bad att få Jesu kropp.
53 Han tog ner den, svepte den i ett linnetyg och lade den i en uthuggen klippgrav, där ännu ingen hade blivit lagd.
54 Det var tillredelsedag, och sabbaten skulle just börja.
55 De kvinnor som hade kommit tillsammans med Jesus från Galileen, följde efter och såg graven och hur hans kropp lades där.
56 Sedan vände de hem och gjorde i ordning välluktande kryddor och oljor. Och på sabbaten var de i stillhet efter lagens bud.