1 Gud har i äldre tider ofta och på många sätt talat till fäderna genom profeterna.
2 Men i de sista dagarna har han talat till oss genom en Son som han insatt till att ärva allting och genom vilken han också har skapat universum.
3 Han är utstrålningen av Guds härlighet och en exakt avbild av hans väsen, och han uppehåller allting genom sitt mäktiga ord. Efter att han utfört en rening från synderna sitter han på Majestätets högra sida i höjden.
4 Han är så mycket större än änglarna som det namn han ärvt överträffar deras.
5 För har Gud någonsin sagt till en ängel: Du är min Son, jag har i dag fött dig? Eller: Jag ska vara hans Fader, och han ska vara min Son?
6 Och igen, när han låter den Förstfödde träda in i världen säger han: Alla Guds änglar ska tillbe honom.
7 Om änglarna säger han: Han gör sina änglar till vindar och sina tjänare till eldslågor.
8 Men om Sonen: Gud, din tron står i evigheters evighet, och rättvisans spira är ditt rikes spira.
9 Du älskade rättfärdighet och hatade laglöshet. Därför har Gud, din Gud, smort dig med glädjens olja mer än dina medbröder.
10 Och: Herre, i begynnelsen grundlade du jorden, och himlarna är dina händers verk.
11 De ska gå under, men du förblir. De ska alla nötas ut som en dräkt.
12 Som en klädnad ska du rulla ihop dem, som en mantel ska de bytas ut. Men du är densamme, och dina år har inget slut.
13 Har han någonsin sagt till en ängel: Sätt dig på min högra sida, tills jag har lagt dina fiender som en fotpall under dina fötter?
14 Är inte alla änglar tjänsteandar, utsända att tjäna dem som ska ärva frälsningen?