7 För Guds välsignelse får den jord som dricker regnet som ofta faller på den och som skänker användbar gröda åt dem som brukar den.
8 Men bär den törnen och tistlar är den värdelös och förbannelsen är nära. Slutet blir uppbränning.
9 Men älskade, fastän vi talar så här är vi övertygade om något bättre beträffande er vad avser frälsning.
10 För Gud är inte orättfärdig så att han glömmer ert arbete och den kärlek ni visat hans namn genom att nu som förut tjäna de heliga.
11 Och vi önskar att ni alla ända till slutet visar samma iver i övertygelsen om hoppet.
12 Då blir ni inte slöa utan efterliknar dem som genom tro och tålamod ärver det som utlovats.
13 När Gud gav löftet åt Abraham svor han en ed vid sig själv, då han inte hade någon högre att svära vid.