1 Jag frågar nu: Har Gud förskjutit sitt folk? Absolut inte. För jag själv är israelit, av Abrahams ätt och av Benjamins stam.
2 Gud har inte förskjutit sitt folk som han en gång har utvalt. Vet ni inte vad Skriften säger i berättelsen om Elia, hur han inför Gud anklagar Israel:
3 Herre, dina profeter har de dödat och dina altaren har de rivit ner. Jag är ensam kvar och de vill ta mitt liv.
4 Men vad blir Gudasvaret till honom? Jag har lämnat kvar åt mig sjutusen män som inte har böjt knä för Baal.
5 Så finns det även i vår tid en återstod som är utvald av nåd.
6 Men om det är av nåd så är grunden inte gärningar, annars skulle nåden inte längre vara nåd.
7 Det betyder att vad Israel strävar efter har det inte uppnått. De utvalda har uppnått det, men de andra blev förhärdade.
8 Som det är skrivet: Gud har gett dem en ande av sömn och likgiltighet, ögon som inte ser och öron som inte lyssnar, intill denna dag.
9 Och David säger: Låt deras matbord bli en fälla och en snara, en stötesten, ett straff för dem.
10 Låt deras ögon förmörkas så att de inte kan se, och böj deras rygg för alltid.
11 Jag frågar nu: Har de snubblat för att de skulle falla? Verkligen inte. Men genom deras överträdelse kom frälsningen till hednafolken, för att väcka Israels avund.
12 Om deras överträdelse betydde rikedom för världen och deras nederlag betydde rikedom för hednafolken, vad ska då inte deras fulltalighet betyda?
13 Och några ord till er hedningar: som hednafolkens apostel värderar jag min tjänst högt.
14 Kanske kan jag väcka mina landsmäns avund och frälsa några av dem.
15 För om deras förkastelse betydde världens försoning, vad ska då inte deras mottagande betyda, om inte liv från de döda?
16 Om det första brödet är heligt, är också degen helig. Och om roten är helig, är också grenarna heliga.
17 Men om några av grenarna har brutits bort, och du som är ett vilt olivskott har ympats in bland dem och fått del av det äkta olivträdets sav,
18 då ska du inte förhäva dig över grenarna. Men gör du det ska du veta att det är inte du som bär roten utan roten som bär dig.
19 Kanske du säger: 'Grenarna bröts bort för att jag skulle ympas in.'
20 Visst, de bröts bort på grund av sin otro, men du är kvar genom tron. Var inte högfärdig utan lev i fruktan,
21 för om Gud inte skonade de naturliga grenarna ska han kanske inte heller skona dig.
22 Betrakta Guds godhet och stränghet: hans stränghet mot dem som föll, hans godhet mot dig om du förblir i hans godhet. Annars blir du också borthuggen.
23 Även de andra ska bli inympade, om de inte förblir i sin otro. Gud har makt att åter ympa in dem.
24 För om du blev borthuggen från det vilda olivträd du av naturen tillhörde, och mot naturen ympades in på ett äkta olivträd, hur mycket lättare ska då inte dessa naturliga grenar ympas in på sitt eget olivträd.
25 Bröder, för att ni inte ska bli självkloka så vill jag att ni ska känna till denna hemlighet: Det råder en förhärdelse över en del av Israel till dess att hednafolken i fullt antal har kommit in,
26 och det är så hela Israel ska bli frälst. Som det står skrivet: Befriaren ska komma från Sion, han ska avlägsna all ogudaktighet från Israel.
27 Och när jag lyfter bort deras synder ska det vara mitt förbund med dem.
28 I förhållande till evangeliet är de Guds fiender för er skull. I förhållande till utväljelsen är de hans älskade för fädernas skull.
29 För Guds gåvor och kallelse är oåterkalleliga.
30 Liksom ni en gång var olydiga mot Gud men nu har fått nåd genom deras olydnad,
31 så har nu även de varit olydiga medan ni har fått nåd för att även de nu ska få nåd.
32 För Gud har gjort alla till olydnadens fångar för att sedan skänka alla nåd.
33 Vilket djup av rikedom och vishet och kunskap hos Gud! Hur outgrundliga är inte hans domar och hur ofattbara hans vägar.
34 Vem har lärt känna Herrens tankar? Eller vem har varit hans rådgivare?
35 Eller vem har först skänkt honom något så att han måste ge tillbaka?
36 Ty från honom och genom honom och till honom är allting. Honom tillhör äran i evigheter. Amen.