22 För vi vet att hela skapelsen ännu suckar och lider.
23 Och inte bara den, utan även vi som har fått Anden som en första gåva suckar inom oss och väntar på att bli adopterade som söner, vår kropps befrielse.
24 För i hoppet blev vi frälsta. Men ett hopp som kan ses är inte längre något hopp, vem hoppas på något han redan ser?
25 Men om vi hoppas på det vi inte ser, då väntar vi tålmodigt.
26 Så hjälper också Anden oss i vår svaghet, för vi vet inte vad vi bör be om, men Anden själv bistår med ordlösa suckar.
27 Och han som utforskar hjärtan känner Andens sinne, eftersom Anden bistår de heliga så som Gud vill.
28 Vi vet att för dem som älskar Gud samverkar allt till det goda, för dem som är kallade efter hans beslut.