30 Han lade liket i sin egen grav, och man höll dödsklagan och ropade: »Ack, min broder!«
31 Efter begravningen sade han till sina söner: »När jag dör skall ni begrava mig i den grav där gudsmannen ligger. Låt mina ben vila bredvid hans.
32 Ty det ord kommer att gå i fullbordan som han på Herrens befallning ropade mot altaret i Betel och mot alla tempel på offerplatserna i Samariens städer.«
33 Trots denna händelse lämnade Jerobeam inte sin onda väg utan fortsatte att utse vilka som helst ur folkets led till präster vid offerplatserna. Vem som ville vigde han till präst vid offerplatserna.
34 Detta drog skuld över Jerobeams ätt och ledde till att den förintades och utplånades från jordens yta.