1 När Salomo hade fullbordat Herrens hus och kungens hus och allt han hade längtat efter att utföra
2 visade sig Herren för honom en andra gång, liksom han hade visat sig i Givon.
3 Herren sade till honom: »Jag har hört din bön och din åkallan. Detta hus som du byggt har jag gjort till en helig plats, som jag skall göra till hemvist för mitt namn för evigt. Mina ögon och mitt hjärta skall alltid vara vända dit.
4 Om du nu vandrar mina vägar, så som din far David gjorde, med rent och redligt hjärta, så att du i allt gör som jag har befallt dig och håller mina bud och stadgar,
5 då skall jag låta ditt kungadöme i Israel bestå för all framtid. Detta lovade jag din far David när jag sade att det aldrig skulle saknas en ättling till honom på Israels tron.
6 Men om ni och era barn vänder er bort från mig och inte följer de befallningar och bud som jag förelagt er utan börjar dyrka andra gudar och faller ner för dem,
7 då skall jag utrota israeliterna från den mark jag gav dem, och det hus som jag har vigt åt mitt namn skall jag förskjuta, så att Israel blir till spott och spe bland alla folk.
8 Detta hus kommer att läggas i ruiner, och var och en som har vägen förbi skall bli bestört och dra efter andan. När man frågar varför Herren har handlat så mot detta land och detta hus
9 blir svaret: Därför att folket övergav Herren, sin Gud, som hade fört deras fäder ut ur Egypten; de höll sig till andra gudar, som de föll ner för och dyrkade. Därför lät Herren allt detta onda drabba dem.«
10 Efter de tjugo år som det tog för Salomo att uppföra de båda byggnaderna, Herrens hus och kungens hus,
11 gav han tjugo städer i Galileen åt Hiram, kungen i Tyros, som hade försett honom med cederträ och cypressträ och guld, så mycket han önskade.
12 Men när Hiram kom från Tyros för att bese de städer som Salomo hade gett honom blev han inte nöjd med dem
13 utan sade: »Vad är detta för städer du har gett mig, min broder?« Och han gav området det namn det har än i dag, Kavul.
14 Hiram skickade 120 talenter guld till kungen.
15 Så förhöll det sig med den arbetsplikt som kung Salomo införde för att kunna bygga Herrens hus, sitt eget hus, Millo och Jerusalems stadsmur, och dessutom Hasor, Megiddo och Geser. (
16 Farao, kungen av Egypten, hade dragit ut och erövrat Geser, bränt staden och dödat kanaaneerna som bodde där. Sedan hade han gett staden som hemgift åt sin dotter, Salomos hustru.
17 Salomo befäste Geser, Nedre Bet-Horon,
18 Baalat, Tamar i öknen,
19 alla sina förrådsstäder och städerna för vagnar och för hästar. Han byggde allt han längtat efter att bygga i Jerusalem och på Libanon och överallt i det rike han härskade över.)
20 Alla som var kvar av amoreerna, hettiterna, perisseerna, hiveerna och jevuseerna, dessa som inte var israeliter —
21 de av deras efterkommande som var kvar i landet, därför att israeliterna inte hade lyckats förinta dem — alla dessa gjorde Salomo till tvångsarbetare, vilket de är än i dag.
22 Av israeliterna däremot tog han ingen till slav; de var i stället soldater, livvakter åt honom, officerare, vagnskämpar och befälhavare för hans stridsvagnsstyrkor.
23 Fogdarna för Salomos arbeten hade under sig 550 förmän som befallde över dem som utförde arbetena.
24 Så snart faraos dotter hade flyttat från Davids stad till det hus som Salomo uppfört åt henne, byggde han Millo.
25 Tre gånger om året offrade Salomo brännoffer och gemenskapsoffer på det altare han hade byggt åt Herren, och han lät offerröken stiga inför Herren. Så hade han nu fullbordat templet.
26 Kung Salomo byggde en flotta i Esjon-Gever, som ligger nära Elot vid Sävhavets kust i Edom.
27 Hiram lät erfarna sjömän bland sina underlydande följa med Salomos folk på skeppen.
28 De seglade till Ofir och hämtade därifrån 420 talenter guld till kung Salomo.