3 och Achav kallade till sig Obadja, som förvaltade de kungliga egendomarna. Obadja dyrkade Herren hängivet.
4 När Isebel ville utrota Herrens profeter hade Obadja tagit sig an hundra av dem och gömt dem i två grottor, femtio i varje, och försett dem med mat och dryck.
5 Nu befallde Achav honom att ge sig ut i landet till alla källor och bäckar. »Kanske kan vi finna bete nog att hålla hästar och mulor vid liv, så att vi inte förlorar några djur«, sade han.
6 Så delade de upp landet mellan sig för att genomkorsa var sin del: Achav tog en väg, Obadja en annan.
7 Under sin färd fick Obadja plötsligt se Elia komma emot sig. När han såg vem det var föll han ner med ansiktet mot marken och sade: »Är det verkligen du, min herre Elia?« —
8 »Ja, det är jag«, svarade Elia. »Gå och säg till din herre: Elia är här.«
9 Men Obadja svarade: »Vad har jag gjort för ont eftersom du vill lämna mig i händerna på Achav och låta honom döda mig?