1 Tänk på din skapare i din ungdom,innan de onda dagarna nalkas,de år som ingen glädje har att ge,
2 då solen och ljuset slocknaroch månen och stjärnorna,då regnet följs av nya moln.
3 Det är den dag då husets väktare darraroch de starka männen sviktar,då malerskorna slutat mala — de är för få —då det mörknar för dem som ser ut genom fönstren,
4 då dörrarna mot gatan stängs till,då ljudet från kvarnen dämpas,stämman blir tunn som en fågelsoch sångrösten mister sin klang,
5 då man bävar för en backeoch för fasorna på vägen,då mandelträdet lyser vitt,gräshoppan släpar sig framoch kaprisfrukten mist sin kraft,då människan går till sitt eviga hemoch gråtarna väntar på gatan,
6 ja, innan silvertråden slits avoch guldskålen brister,kruset krossas vid källanoch brunnshjulet går i bitar;
7 då stoftet återvänder till jorden, sitt ursprung,och livsanden återvänder till Gud, som gav den.
8 Tomhet, idel tomhet,säger Predikaren,allt är tomhet.
9 Predikaren var inte bara en vis man, han gav också folket del av sin kunskap. Han vägde och granskade och ordnade många ordspråk.
10 Predikaren sökte ge sina ord en tilltalande form och rättframt uttrycka sanningen.
11 De visas ord är som oxpikar, och samlade tänkespråk som väl islagna spikar. De kommer från en och samme herde.
12 För övrigt, min son, ta varning:det myckna bokskrivandet tar aldrig slut,och flitiga studier gör kroppen trött.
13 Nu har du hört allt, och detta är summan: frukta Gud och håll hans bud. Det gäller alla människor.
14 Ja, för varje gärning skall Gud kräva räkenskap, också för allt som är dolt, gott som ont.