1 Allt har sin tid,det finns en tid för allt som sker under himlen:
2 en tid för födelse, en tid för död,en tid att plantera, en tid att rycka upp,
3 en tid att dräpa, en tid att läka,en tid att riva ner, en tid att bygga upp,
4 en tid att gråta, en tid att le,en tid att sörja, en tid att dansa,
5 en tid att kasta stenar, en tid att samla stenar,en tid att ta i famn, en tid att avstå från famntag,
6 en tid att skaffa, en tid att mista,en tid att spara, en tid att kasta,
7 en tid att riva sönder, en tid att sy ihop,en tid att tiga, en tid att tala,
8 en tid att älska, en tid att hata,en tid för krig, en tid för fred.
9 Vad får då den strävsamme ut av all sin möda?
10 Jag har sett vilket arbete Gud har lagt på människan.
11 Allt vad Gud har gjort är skönt i rätta stunden. Han låter människor urskilja ett sammanhang, men aldrig kan de fatta Guds verk från början till slut.
12 Jag insåg att för människan finns ingenting gott utom att glädja sig och njuta livets goda.
13 Att äta och dricka och finna glädje mitt i all sin möda — det är en gåva från Gud.
14 Jag vet att vad Gud gör består för alltid,ingen kan lägga något därtill,ingen kan dra något därifrån.Så handlar Gud för att man skall bäva inför honom.
15 Det som är har redan varit,det som kommer har redan funnits.Gud letar åter fram det flydda.
16 Vidare såg jag under solen:orätt satt på rättens plats,orätt satt på rättfärdighetens plats.
17 Jag tänkte: Gud dömer både rättfärdiga och orättfärdiga. För allt som sker, för varje handling finns en tid.
18 Jag tänkte: Det sker för människornas skull, för att Gud skall pröva dem och de själva inse att de är djuren lika.
19 Människans öde och djurens är ett och detsamma: hon dör som de. Samma livsande bor i dem båda. Människan är inte förmer än djuren. Allting är tomhet.
20 Allt går mot samma mål:allt har kommit av jord,och allt blir jord igen.
21 Vem vet om människornas livsande stiger uppåt, mot höjden, medan djurens sjunker neråt, mot jorden?
22 Jag insåg att det inte finns något gott för människan utom glädjen i arbetet; det är hennes beskärda del. Vem visar människan vad som kommer efter henne?