1 Var inte för snar att tala, säg ingenting förhastat inför Gud — han är i himlen och du på jorden. Låt därför dina ord vara få.
2 Drömmar föds av mycket arbete,dåraktighet av mycket prat.
3 När du ger Gud ett löfte, så dröj inte att infria det, han har inget fördrag med dårar: håll alltså vad du lovar!
4 Bättre ingenting lova än lova och ingenting hålla.
5 Låt inte din tunga förleda dig till synd, och säg inte till Guds sändebud: »Det var ett misstag!« Låt inte dina ord dra Guds vrede över dig, så att han förstör allt vad du har gjort.
6 Mitt i alla drömmar, all tomhet, alla ord: Frukta Gud!
7 Om du i din del av landet ser den fattige förtryckas och lag och rätt förtrampas, bli inte förvånad: den ene makthavaren bevakar den andre, och över dem sitter flera med makt.
8 [---]
9 Den som älskar pengar blir aldrig mätt på pengar, och den som älskar rikedom får aldrig nog. Även detta är tomhet.
10 Ju större förmögenhet, desto fler som tär på den. Vilken glädje ger den ägaren annat än ögats glädje?
11 God är arbetarens sömn, han må äta litet eller mycket, men den rikes överflöd ger honom ingen ro att sova.
12 Jag har sett något ont och plågsamt under solen: hopsparad rikedom blir sin ägares olycka.
13 Trots hans tunga arbete går rikedomen förlorad, och får han då en son har han inget att ge honom.
14 Lika naken som han kom till världen går han åter bort: så som han kom, så skall han gå. Ingenting får han ta med sig på färden av allt vad han med möda har förvärvat.
15 Ja, detta är något ont och plågsamt: sådan han kom får han gå härifrån. Vad har han för glädje av sin strävan efter vind?
16 Alla hans dagar är mörker och sorg, djupaste missmod, sjukdom och förbittring.
17 Jag har också sett något annat: det är gott och skönt för människan att äta och dricka och finna glädje mitt i all sin möda under solen, de dagar som Gud har gett henne att leva. Det är hennes beskärda del.
18 När Gud ger en människa gods och guld och förmåga att njuta av det, ta ut sin del och vara glad under sin möda, då är det en gåva från Gud.
19 Hon tänker knappt på hur livsdagen förrinner, ty hon har fullt upp med den glädje Gud ger.