2 då solen och ljuset slocknaroch månen och stjärnorna,då regnet följs av nya moln.
3 Det är den dag då husets väktare darraroch de starka männen sviktar,då malerskorna slutat mala — de är för få —då det mörknar för dem som ser ut genom fönstren,
4 då dörrarna mot gatan stängs till,då ljudet från kvarnen dämpas,stämman blir tunn som en fågelsoch sångrösten mister sin klang,
5 då man bävar för en backeoch för fasorna på vägen,då mandelträdet lyser vitt,gräshoppan släpar sig framoch kaprisfrukten mist sin kraft,då människan går till sitt eviga hemoch gråtarna väntar på gatan,
6 ja, innan silvertråden slits avoch guldskålen brister,kruset krossas vid källanoch brunnshjulet går i bitar;
7 då stoftet återvänder till jorden, sitt ursprung,och livsanden återvänder till Gud, som gav den.
8 Tomhet, idel tomhet,säger Predikaren,allt är tomhet.