16 Vidare såg jag under solen:orätt satt på rättens plats,orätt satt på rättfärdighetens plats.
17 Jag tänkte: Gud dömer både rättfärdiga och orättfärdiga. För allt som sker, för varje handling finns en tid.
18 Jag tänkte: Det sker för människornas skull, för att Gud skall pröva dem och de själva inse att de är djuren lika.
19 Människans öde och djurens är ett och detsamma: hon dör som de. Samma livsande bor i dem båda. Människan är inte förmer än djuren. Allting är tomhet.
20 Allt går mot samma mål:allt har kommit av jord,och allt blir jord igen.
21 Vem vet om människornas livsande stiger uppåt, mot höjden, medan djurens sjunker neråt, mot jorden?
22 Jag insåg att det inte finns något gott för människan utom glädjen i arbetet; det är hennes beskärda del. Vem visar människan vad som kommer efter henne?