2 det är då Gud har gett någon gods och guld och ära, så att ingenting fattas av allt som han åtrår, men inte låter honom njuta av det; det får i stället en främling göra. Detta är tomhet och en svår plåga.
3 En man kan få hundra barn och leva otaliga år, men om han aldrig blir tillfredsställd i livet, hur länge han än lever, och kanske inte ens får en grav, då säger jag: Ett dödfött barn är lyckligare!
4 Förgäves kom det till världen, in i mörkret går det, och i mörker höljs dess namn.
5 Det har inte sett solen och det anar ingenting, men dess ro är djupare än hans.
6 Om han än lever i tusen år, två gånger om, får han ändå aldrig njuta livets goda. Alla kommer ju till en och samma plats.
7 Människan sliter ständigt för bröd,men hungern blir aldrig stillad.
8 Vilken fördel har den vise framför dåren? Vad hjälper det den fattige att veta hur man möter livet?