1 Sedan kom fariseer och skriftlärda från Jerusalem fram till Jesus och sade:
2 »Varför bryter dina lärjungar mot fädernas regler? De tvättar ju inte händerna innan de äter.«
3 Han svarade: »Varför bryter ni själva mot Guds bud för era reglers skull?
4 Gud har sagt: Visa aktning för din far och din mor och: Den som smädar sin far eller sin mor skall dö.
5 Men ni påstår att om någon säger till sin far eller sin mor: Det som jag hade kunnat hjälpa dig med, det ger jag som tempelgåva,
6 då behöver han inte visa aktning för sin far eller mor. Så sätter ni Guds ord ur kraft för era reglers skull.
7 Hycklare, Jesaja profeterade rätt om er när han sade:
8 Detta folk ärar mig med sina läppar, men deras hjärtan är långt ifrån mig.
9 Fåfängt dyrkar de mig, ty lärorna de lär ut är människors bud.«
10 Sedan kallade han till sig folket och sade: »Lyssna och försök att förstå.
11 Det är inte det som kommer in i munnen som gör människan oren. Men det som går ut ur munnen, det gör människan oren.«
12 Då gick lärjungarna fram till honom och frågade: »Vet du att fariseerna tog anstöt av vad du sade?«
13 Han svarade: »Varje växt som inte är planterad av min himmelske fader skall ryckas upp med roten.
14 Bry er inte om dem: de är blinda ledare för blinda. Och om en blind leder en blind faller båda i gropen.«
15 Petrus bad honom förklara liknelsen för dem.
16 Jesus sade: »Har inte heller ni fattat något ännu?
17 Förstår ni inte att allt som kommer in i munnen hamnar i magen och töms ut på avträdet?
18 Men det som går ut ur munnen kommer från hjärtat, och det gör människan oren.
19 Ty från hjärtat kommer onda tankar, mord, äktenskapsbrott, otukt, stöld, mened, förtal.
20 Det är detta som gör människan oren. Men att äta utan att ha tvättat händerna, det gör inte människan oren.«
21 Därifrån drog sig Jesus undan till området kring Tyros och Sidon.
22 En kanaaneisk kvinna från dessa trakter mötte honom och ropade: »Herre, Davids son, förbarma dig över mig! Min dotter plågas svårt av en demon.«
23 Han gav henne inget svar. Då gick hans lärjungar fram och bad honom: »Säg åt henne att ge sig i väg, hon går ju bakom oss och ropar.«
24 Han svarade: »Jag har inte blivit sänd till andra än de förlorade fåren av Israels folk.«
25 Men hon kom och föll ner för honom och sade: »Herre, hjälp mig.«
26 Han svarade: »Det är inte rätt att ta brödet från barnen och kasta det åt hundarna.« —
27 »Nej, herre«, sade hon, »men hundarna äter ju smulorna som faller från deras herrars bord.«
28 Då sade Jesus till henne: »Kvinna, din tro är stark, det skall bli som du vill.« Och från den stunden var hennes dotter frisk.
29 Jesus gick därifrån utmed Galileiska sjön och sedan upp på berget. Där satte han sig ner.
30 Mycket folk kom till honom, och de hade med sig lama, blinda, lytta, stumma och många andra och lade ner dem framför honom. Han botade dem,
31 och folket häpnade: stumma talade, lytta blev friska, lama gick och blinda såg. Och de prisade Israels Gud.
32 Jesus kallade till sig sina lärjungar och sade: »Det gör mig ont om folket. De har nu varit hos mig i tre dagar och har ingenting att äta. Jag vill inte låta dem gå härifrån hungriga, för då orkar de kanske inte ta sig hem.«
33 Lärjungarna svarade: »Varifrån skall vi få så mycket bröd här i ödemarken att alla dessa människor kan äta sig mätta?«
34 Jesus frågade: »Hur många bröd har ni?« — »Sju stycken, och så några fiskar«, svarade de.
35 Då sade han till folket att slå sig ner på marken.
36 Han tog de sju bröden och fiskarna, tackade Gud, bröt dem och gav dem åt lärjungarna, och lärjungarna gav dem åt folket.
37 Alla åt och blev mätta, och man samlade ihop de överblivna bitarna, sju fulla korgar.
38 De som hade ätit var fyra tusen män, förutom kvinnor och barn.
39 Och efter att ha skickat hem folket steg han i båten och for till trakten av Magadan.