1 När de närmade sig Jerusalem och kom till Betfage vid Olivberget skickade Jesus i väg två lärjungar
2 och sade till dem: »Gå bort till byn där framme, så hittar ni genast ett åsnesto som står bundet med ett föl bredvid sig. Ta dem och led hit dem.
3 Om någon säger något skall ni svara: Herren behöver dem, men han skall strax skicka tillbaka dem.«
4 Detta hände för att det som sagts genom profeten skulle uppfyllas:
5 Säg till dotter Sion: Se, din konung kommer till dig, ödmjuk och ridande på en åsna och på ett föl, ett lastdjurs föl.
6 Lärjungarna gick bort och gjorde så som Jesus hade sagt åt dem.
7 De hämtade åsnan och fölet och lade sina mantlar på dem, och han satt upp.
8 Många i folkmassan bredde ut sina mantlar på vägen, andra skar kvistar från träden och strödde dem på vägen.
9 Och folket, både de som gick före och de som följde efter, ropade: »Hosianna Davids son! Välsignad är han som kommer i Herrens namn. Hosianna i höjden!«
10 När han drog in i Jerusalem blev det stor uppståndelse i hela staden, och man frågade: »Vem är han?«
11 Och folket svarade: »Det är profeten Jesus från Nasaret i Galileen.«
12 Jesus gick till templet och drev ut alla som sålde och köpte där. Han välte omkull borden för dem som växlade pengar och stolarna för dem som sålde duvor,
13 och han sade till dem: »Det står skrivet: Mitt hus skall kallas ett bönens hus. Men ni gör det till ett rövarnäste.«
14 Blinda och lytta kom fram till honom i templet, och han botade dem.
15 När översteprästerna och de skriftlärda såg allt det märkliga han gjorde och hörde hur barnen ropade i templet: »Hosianna Davids son«, blev de förargade
16 och sade till honom: »Hör du vad de säger?« Jesus svarade: »Ja, har ni aldrig läst orden: Barns och spädbarns rop har du gjort till en lovsång åt dig?«
17 Sedan lämnade han dem och gick ut ur staden till Betania och stannade där över natten.
18 När han tidigt på morgonen var på väg tillbaka till staden blev han hungrig.
19 Han fick se ett fikonträd vid vägen och gick fram till det men hittade ingenting annat på det än blad. Då sade han till det: »Aldrig någonsin skall du bära frukt.« Och med en gång vissnade trädet.
20 Lärjungarna häpnade och sade: »Hur kunde fikonträdet vissna så tvärt?«
21 Jesus svarade: »Sannerligen, om ni har tro och inte tvivlar, kan ni göra detta med fikonträdet och mer än så, ni kan säga till berget här: Upp och kasta dig i havet! och det skall ske.
22 Allt vad ni ber om i era böner skall ni få, om ni tror.«
23 När han hade kommit till templet och höll på att undervisa kom översteprästerna och folkets äldste fram till honom och frågade: »Vad har du för fullmakt att göra detta? Och vem har gett dig den fullmakten?«
24 Jesus svarade: »Jag har också en fråga till er, och om ni svarar på den skall jag säga er vad jag har för fullmakt att göra detta.
25 Dopet Johannes döpte med, varifrån kom det, från himlen eller från människor?« De överlade med varandra: »Om vi svarar: Från himlen, säger han: Varför trodde ni då inte på honom?
26 Men om vi svarar: Från människor, måste vi akta oss för folket. Alla anser ju att Johannes var en profet.« Därför svarade de: »Vi vet inte.«
27 Då sade Jesus till dem: »I så fall talar jag inte heller om vad jag har för fullmakt att göra detta.«
28 »Vad säger ni om det här: En man hade två söner. Han vände sig till den ene och sade: ’Min son, gå ut och arbeta i vingården i dag.’
29 Han svarade: ’Nej, det vill jag inte’, men sedan ångrade han sig och gick.
30 Mannen vände sig till den andre och sade samma sak. Han svarade: ’Jag skall gå, herre’, men han gick inte.
31 Vilken av de båda gjorde som fadern ville?« De svarade: »Den förste.« Då sade Jesus till dem: »Sannerligen, tullindrivare och horor skall komma före er till Guds rike.
32 Johannes kom, och han visade er vägen till rättfärdighet, men ni trodde inte på honom. Tullindrivarna och hororna trodde på honom, och ni såg det, men inte heller då ångrade ni er och trodde på honom.
33 Lyssna nu till en annan liknelse. En jordägare planterade en vingård, satte stängsel kring den, högg ut ett presskar och byggde ett vakttorn. Därefter arrenderade han ut den och reste bort.
34 När skördetiden närmade sig skickade han sina tjänare till arrendatorerna för att hämta den del av skörden som han skulle ha.
35 Arrendatorerna grep tjänarna och pryglade den ene, dödade den andre och stenade den tredje.
36 Då skickade han dit ännu fler tjänare än första gången, och de gjorde likadant med dem.
37 Till sist skickade han sin son. Han sade: ’Min son kommer de att ha respekt för.’
38 Men när arrendatorerna fick se sonen sade de till varandra: ’Här har vi arvtagaren. Kom, så dödar vi honom och får hans arv.’
39 De tog fast honom, släpade ut honom ur vingården och slog ihjäl honom.
40 När nu vingårdens ägare kommer, vad gör han då med dessa arrendatorer?«
41 Översteprästerna och de äldste svarade: »Han lönar ont med ont och tar död på dem, och vingården arrenderar han ut till andra som ger honom hans del av skörden i rätt tid.«
42 Jesus sade: »Har ni aldrig läst vad som står i skriften: Stenen som husbyggarna ratade har blivit en hörnsten. Herren har gjort den till detta, och underbar är den i våra ögon.
43 Därför säger jag er att Guds rike skall tas ifrån er och ges åt ett folk hos vilket det kan bära frukt.
44 Den som faller på denna sten blir sönderslagen, och den som stenen faller på blir krossad.«
45 När översteprästerna och fariseerna hörde hans liknelser förstod de att det var dem han talade om.
46 De hade velat gripa honom men var rädda för folket, som ansåg honom vara en profet.