1 Sex dagar senare tog Jesus med sig Petrus, Jakob och hans bror Johannes och gick med dem upp på ett högt berg, där de var ensamma.
2 Där förvandlades han inför dem: hans ansikte lyste som solen, och hans kläder blev vita som ljuset.
3 Och de såg Mose och Elia stå och samtala med honom.
4 Då sade Petrus till Jesus: »Herre, det är bra att vi är med. Om du vill skall jag göra tre hyddor här, en för dig, en för Mose och en för Elia.«
5 Medan han ännu talade sänkte sig ett lysande moln över dem, och ur molnet kom en röst som sade: »Detta är min älskade son, han är min utvalde. Lyssna till honom.«
6 När lärjungarna hörde detta kastade de sig ner med ansiktet mot marken och greps av stor skräck.
7 Jesus gick fram och rörde vid dem och sade: »Stig upp och var inte rädda.«
8 De lyfte blicken, och då såg de ingen utom Jesus.
9 När de gick ner från berget sade Jesus åt dem: »Berätta inte för någon om det ni har sett förrän Människosonen har uppstått från de döda.«
10 Lärjungarna frågade honom: »Vad menar då de skriftlärda med att Elia först måste komma?«
11 Han svarade: »Visst skall Elia komma och återställa allt.
12 Men jag säger er att Elia redan har kommit, och de kände inte igen honom utan gjorde med honom som de ville. Så skall de också låta Människosonen lida.«
13 Då förstod lärjungarna att han talade om Johannes döparen.
14 När de var tillbaka bland folket kom en man fram och föll på knä för honom
15 och sade: »Herre, förbarma dig över min son. Han är fallandesjuk och plågas svårt. Ibland ramlar han i elden och ibland i vattnet.
16 Jag tog honom till dina lärjungar, och de kunde inte bota honom.«
17 Jesus svarade: »Detta fördärvade släkte som inte vill tro! Hur länge måste jag vara kvar hos er? Hur länge måste jag stå ut med er? För hit honom till mig.«
18 Jesus talade strängt till pojken, och demonen for ut ur honom, och från den stunden var han botad.
19 När de var ensamma kom lärjungarna fram till Jesus och frågade: »Varför kunde inte vi driva ut demonen?«
20 Han svarade: »Därför att er tro var svag. Sannerligen, om ni har tro så stor som ett senapskorn kan ni säga till det här berget: Flytta dig dit bort, och det kommer att flytta sig. Ingenting blir omöjligt för er.«
22 När de samlades igen i Galileen sade Jesus till dem: »Människosonen skall överlämnas i människors händer,
23 och de kommer att döda honom, och på tredje dagen skall han uppstå.« Då blev de mycket bedrövade.
24 När de hade återvänt till Kafarnaum kom de som tog upp tempelskatten fram till Petrus och frågade: »Betalar inte er mästare någon tempelskatt?« —
25 »Jo«, svarade han. När Petrus var hemma igen frågade Jesus innan han hunnit säga något: »Vad tror du, Simon, av vilka kräver de jordiska kungarna tull och skatt, av sina söner eller av andra?«
26 Då Petrus svarade: »Av andra«, sade Jesus: »Sönerna går alltså fria.
27 Men för att ingen skall stöta sig på oss, så gå ner till sjön och kasta ut en krok och dra upp första fisk som nappar. Öppna gapet på den, så hittar du ett silvermynt. Ta det och lämna det för dig och mig.«