22 En kanaaneisk kvinna från dessa trakter mötte honom och ropade: »Herre, Davids son, förbarma dig över mig! Min dotter plågas svårt av en demon.«
23 Han gav henne inget svar. Då gick hans lärjungar fram och bad honom: »Säg åt henne att ge sig i väg, hon går ju bakom oss och ropar.«
24 Han svarade: »Jag har inte blivit sänd till andra än de förlorade fåren av Israels folk.«
25 Men hon kom och föll ner för honom och sade: »Herre, hjälp mig.«
26 Han svarade: »Det är inte rätt att ta brödet från barnen och kasta det åt hundarna.« —
27 »Nej, herre«, sade hon, »men hundarna äter ju smulorna som faller från deras herrars bord.«
28 Då sade Jesus till henne: »Kvinna, din tro är stark, det skall bli som du vill.« Och från den stunden var hennes dotter frisk.