1 Därför finns det inget försvar för dig som dömer, vem du än är. Ty med din dom över andra dömer du dig själv, eftersom du handlar likadant som den du dömer.
2 Vi vet att Guds dom över dem som lever så är väl grundad.
3 Men du som dömer dem som lever så och ändå själv gör samma sak, inbillar du dig att just du skall undgå Guds dom?
4 Bryr du dig inte om Guds oändliga godhet, fördragsamhet och tålamod? Förstår du inte att hans godhet vill föra dig till omvändelse?
5 Med ditt hårda och obotfärdiga hjärta hopar du vrede över dig till vredens dag, då det blir uppenbart att Gud dömer rättvist.
6 Han skall löna var och en efter hans gärningar:
7 evigt liv åt dem som uthålligt gör det goda och söker härlighet, ära och oförgänglighet,
8 men vrede och straff över dem som i självhävdelse vänder ryggen åt sanningen och följer orätten.
9 Nöd och ångest över varje människa som gör det onda, juden främst men också greken.
10 Härlighet, ära och frid åt var och en som gör det goda, juden främst men också greken.
11 Gud gör inte skillnad på människor.
12 Alla som har syndat utan lag skall också gå under utan lag. Och alla som har syndat under lagen skall dömas genom lagen.
13 Det är inte lagens hörare som blir rättfärdiga inför Gud, utan lagens görare.
14 Hedningarna har inte lagen, men om de av naturen fullgör lagens krav, då är de sin egen lag fast de saknar lagen.
15 Därmed visar de att det som lagen kräver är skrivet i deras hjärtan; om det vittnar också deras samvete och deras tankar när tankarna anklagar varandra och försvarar sig.
16 Det skall framgå den dag då Gud, enligt det evangelium jag har fått från Jesus Kristus, dömer vad som är fördolt hos människan.
17 Du kallar dig jude och förlitar dig på lagen, du är stolt över din Gud,
18 känner hans vilja och kan avgöra vad som är väsentligt — du har ju vägledning i lagen.
19 Du tror dig om att vara en ledare för blinda, ett ljus för människor i mörker,
20 en fostrare för oförståndiga, en lärare för omogna — du äger ju kunskapen och sanningen i lagens gestalt.
21 Du undervisar alltså andra men inte dig själv. Du förbjuder stöld men är själv en tjuv.
22 Du fördömer äktenskapsbrott men begår det själv. Du avskyr de hedniska gudarna men drar dig inte för att plundra dem.
23 Du är stolt över lagen men vanärar Gud genom att överträda den,
24 ty som det står skrivet: För er skull smädas Guds namn bland hedningarna.
25 Omskärelse är till nytta om du lever efter lagen. Men överträder du lagen är du trots omskärelsen på nytt en oomskuren.
26 Om nu en oomskuren följer lagens bud, skall inte han få räknas som omskuren?
27 Då kommer han som till kroppen är oomskuren men fullgör lagen att döma dig som överträder lagen fast du har skriftens bokstav och omskärelsen.
28 Ty jude är man inte till det yttre, och omskärelsen är inte det som syns utanpå kroppen.
29 Jude är man i sitt inre, och omskuren är den som är det i sitt hjärta, i ande och inte efter bokstaven. Han får sitt beröm av Gud, inte av människor.