1 Vad innebär nu detta om vi tänker på Abraham, vårt folks stamfar? Hur gick det för honom?
2 Om han blev rättfärdig genom gärningar har han något att vara stolt över. Men inte inför Gud.
3 Ty vad säger skriften? Abraham trodde på Gud och därför räknades han som rättfärdig.
4 Den som har gärningar att peka på får sin lön inte som en nåd utan som en rättighet.
5 Den däremot som står utan gärningar men tror på honom som gör syndaren rättfärdig, han får sin tro räknad som rättfärdighet.
6 Så prisar också David den människa salig som Gud räknar som rättfärdig oberoende av hennes gärningar:
7 Saliga de vilkas överträdelser är förlåtna och vilkas synder är utplånade.
8 Salig den som Herren inte tillräknar synd.
9 Denna saligprisning, gäller den bara de omskurna eller också de oomskurna? Jag har redan sagt: för sin tros skull räknades Abraham som rättfärdig.
10 Och när skedde det, före eller efter omskärelsen? Före, inte efter.
11 Omskärelsens tecken fick han som bekräftelse på att han redan som oomskuren var rättfärdig genom sin tro. Så skulle han bli far till alla oomskurna som tror, så att dessa kunde räknas som rättfärdiga.
12 Han skulle också bli far till de omskurna, för dem som inte bara är omskurna utan också följer trons väg, den som vår fader Abraham vandrade redan innan han blev omskuren.
13 Det var inte genom lagen som Abraham eller hans efterkommande fick löftet att ärva världen, utan genom den rättfärdighet som kommer av tro.
14 Om arvingarna är de som håller sig till lagen, då är tron tom och löftet upphävt.
15 Ty lagen framkallar vrede; utan lag ingen överträdelse.
16 Därför är tron grunden för att nåden skall gälla och löftet stå fast för alla hans efterkommande, inte bara för dem som håller sig till lagen utan också för dem som har tro som Abraham. Han är allas vår far,
17 som det står skrivet: Jag har gjort dig till fader till många folk, och han är det inför den som han trodde på, Gud, som ger de döda liv och talar om det som ännu inte finns som om det redan fanns.
18 Där allt hopp var ute höll Abraham fast vid hoppet och trodde, så att han kunde bli far till många folk, enligt ordet: Så talrik skall din avkomma bli.
19 Han sviktade inte i tron då han tänkte på att hans egen kropp var utan livskraft — han var omkring hundra år gammal — och att Saras moderssköte var dött.
20 Inför Guds löfte tvivlade han inte i otro utan fick kraft genom tron. Han gav Gud äran
21 och var förvissad om att det Gud har lovat kan han också infria.
22 Därför räknades han som rättfärdig.
23 Men inte bara om honom skrevs orden räknades som rättfärdig
24 utan också med tanke på oss. Vi skall räknas som rättfärdiga, ty vi tror på honom som från de döda har uppväckt vår herre Jesus,
25 som blev utlämnad för våra överträdelsers skull och uppväckt för vår rättfärdiggörelses skull.