1 Vet ni inte, bröder — jag talar ju till sådana som känner lagen — att lagen råder över människan bara så länge hon lever?
2 Den gifta kvinnan är genom lagen bunden vid sin man så länge han lever. Men om mannen dör är hon löst från lagen som band henne vid mannen.
3 Om hon går till en annan medan hennes man lever kallas hon alltså äktenskapsbryterska. Men om mannen dör är hon fri från lagen och bryter inte sitt äktenskap om hon går till en annan.
4 Så är det också med er, mina bröder: ni har dött bort från lagen med Kristi kropp och tillhör nu en annan, honom som blev uppväckt från de döda, och så kan vi bära frukt åt Gud.
5 Så länge vi levde på människans villkor var de synder och lidelser som väcks av lagen verksamma i våra lemmar, så att vi bar frukt åt döden.
6 Men nu har vi blivit fria från lagen, sedan vi dött bort från det som höll oss bundna, och kan tjäna på ett nytt sätt, med vår ande, och inte på det gamla, efter bokstaven.
7 Vad innebär nu detta? Att lagen är synd? Visst inte, men först genom lagen har jag lärt känna synden. Jag hade inte vetat vad begäret var, om inte lagen hade sagt: Du skall inte ha begär.
8 Men synden grep tillfället och väckte genom budordet alla slags begär inom mig. Finns ingen lag är synden död.
9 Jag levde en gång, när lagen inte fanns för mig. Men när budordet kom fick synden liv,
10 och jag dog. Det visade sig att det budord som skulle föra till liv förde mig till döden.
11 Ty synden grep tillfället, den bedrog mig med budordet och dödade mig genom det.
12 Lagen är alltså helig och budordet heligt, rättvist och gott.
13 Var det då något gott som blev min död? Nej, inte alls. Det var synden. För att den skulle avslöjas som synd vållade den mig döden genom det som är gott; så skulle genom budordet synden kunna visa sin fruktansvärda syndighet.
14 Vi vet att lagen hör till det andliga. Men själv är jag av köttslig natur, såld till slav under synden.
15 Ty jag förstår inte mitt sätt att handla. Det jag vill, det gör jag inte, men det jag avskyr, det gör jag.
16 Men om jag gör det jag inte vill, då medger jag att lagen är något gott.
17 Då är det inte längre jag som handlar, utan synden som bor i mig.
18 Jag vet att det inte bor något gott i mig, det vill säga i min köttsliga natur. Viljan finns hos mig, men inte förmågan att göra det som är gott.
19 Det goda som jag vill, det gör jag inte, men det onda som jag inte vill, det gör jag.
20 Men om jag gör det jag inte vill, då är det inte längre jag som handlar, utan synden som bor i mig.
21 Jag har alltså upptäckt att eftersom det onda finns hos mig så är lagen något gott för mig som vill göra det goda —
22 i mitt inre bejakar jag ju Guds lag.
23 Men jag ser en annan lag i mina lemmar; den ligger i strid med lagen i mitt förnuft och gör mig till fånge hos syndens lag i mina lemmar.
24 Jag arma människa, vem skall befria mig från denna dödens kropp?
25 Men jag tackar Gud, genom Jesus Kristus, vår herre! Lämnad åt mig själv tjänar jag alltså med mitt förnuft Guds lag och med min köttsliga natur syndens lag.