1 Jag är ett sant vinträ, och min Fader är en vingårdsman.
2 Hvar och en gren i mig, som icke bär frukt, den tager han bort; och hvar och en, som bär frukt, den rensar han, att han mer frukt bära skall.
3 Nu ären I rene, för det tals skull, som jag hafver talat med eder.
4 Blifver i mig, och jag i eder; såsom grenen kan icke bära frukt af sig sjelf, med mindre han blifver i vinträt, så kunnen icke heller I, utan I blifven i mig.
5 Jag är vinträt, I ären grenarna; den som blifver i mig, och jag i honom, han bär mycken frukt; ty mig förutan kunnen I intet göra.
6 Hvilken som icke blifver i mig, han skall bortkastas, såsom en gren, och förtorkas; och man binder dem samman, och kastar i elden, och de brinna.
7 Om I blifven i mig, och min ord blifva i eder, allt det I viljen, mågen I bedas, och det skall ske eder.
8 Derutinnan är min Fader prisad, att I bären mycken frukt, och varden mine Lärjungar.
9 Såsom Fadren hafver älskat mig, så hafver jag ock älskat eder; blifver i min kärlek.
10 Om I hållen min bud, så blifven I i minom kärlek; såsom ock jag hafver hållit mins Faders bud, och blifver i hans kärlek.
11 Detta hafver jag talat till eder, att min glädje skall blifva i eder, och edor glädje fullkommen varda.
12 Detta är mitt bud, att I skolen älska eder inbördes, såsom jag hafver älskat eder.
13 Ingen hafver större kärlek, än att en låter sitt lif för sina vänner.
14 I ären mine vänner, om I gören hvad jag bjuder eder.
15 Härefter säger jag icke, att I ären tjenare, ty tjenaren vet icke hvad hans herre gör; men vänner hafver jag kallat eder, ty allt det jag hafver hört af minom Fader, hafver jag kungjort eder.
16 I hafven icke utkorat mig; men jag hafver utkorat eder, och tillskickat eder, att I skolen gå, och göra frukt, och edor frukt skall blifva; på det att hvad I bedjen Fadren i mitt Namn, det skall han gifva eder.
17 Detta bjuder jag eder, att I älsken eder inbördes.
18 Om verlden hatar eder, så veter, att hon hafver hatat mig förr än eder.
19 Voren I af verldene, så älskade verlden det hennes vore; men efter det I icke ären af verldene, utan jag hafver eder utvalt ifrå verldene, derföre hatar verlden eder.
20 Kommer ihåg min ord, som jag hafver sagt eder: Tjenaren är icke förmer än hans herre; hafva de förföljt mig, så skola de ock förfölja eder; hafva de hållit min ord, så varda de ock hållande edor.
21 Men allt detta skola de göra eder för mitt Namns skull; ty de känna icke honom, som mig sändt hafver.
22 Hade jag icke kommit, och talat med dem, så hade de icke synd; men nu hafva de ingen ursäkt för sina synd.
23 Den mig hatar, han hatar ock min Fader.
24 Hade jag icke gjort de gerningar ibland dem, som ingen annar gjort hafver, så hade de icke synd; men nu hafva de sett det, och hata dock både mig och min Fader.
25 Dock är det skedt, att det talet fullkomnas skall, som i deras lag skrifvet är: De hafva hatat mig utan sak.
26 Men när Hugsvalaren kommer, den jag skall sända eder af Fadrenom, sanningenes Ande, som utgår af Fadrenom, han skall bära vittnesbörd om mig.
27 I skolen ock desslikes vittna; ty I hafven varit med mig af begynnelsen.