1 Och då Sabbathen framgången var, köpte Maria Magdalena, och Maria Jacobi, och Salome, välluktande krydder, på det de skulle komma och smörja honom.
2 Och på den ena Sabbathen kommo de till grafvena, ganska bittida, då solen uppgick;
3 Och sade emellan sig sjelfva: Ho skall välta oss stenen ifrå grafvenes dörr?
4 Och då de sågo till, sågo de stenen vara afvältad, den ganska stor var.
5 Och när de ingångne voro uti grafvena, sågo de en ung man sittandes på högra sidon, klädd i ett sidt hvitt kläde; och de vordo förfärada.
6 Men han sade till dem: Varer icke förfärada; I söken Jesum af Nazareth, som korsfäst var; han är uppstånden, han är icke här; si rummet, der de hade lagt honom.
7 Men går bort, och säger hans Lärjungar, och Petro, att han går fram för eder uti Galileen; der skolen I få se honom, såsom han eder sagt hafver.
8 Och de gingo hasteliga derut, och flydde ifrå grafvene; ty dem var bäfning och häpenhet påkommen; icke heller sade de något för någrom, ty de räddes.
9 Men när Jesus uppstånden var om morgonen, på första Sabbathsdagen, syntes han först Marie Magdalene, af hvilka han sju djeflar utdrifvit hade.
10 Hon lopp bort, och bådade dem som plägade vara med honom, de der sörjande och gråtande voro.
11 Och de samme, när de hörde att han var lefvandes, och var sedder af henne, trodde de intet.
12 Derefter, då två af dem vandrade ut åt landsbygden, syntes han dem uti en annor skepelse.
13 Och de gingo ock bort, och bådade det dem androm; och de trodde icke heller dem.
14 Sedan, när de ellofva såto till bords, syntes han dem, och förekastade dem deras otro och hjertas hårdhet, att de icke trott hade dem, som hade sett honom vara uppstånden;
15 Och sade till dem: Går ut i hela verldena, och prediker Evangelium allom kreaturom.
16 Den der tror, och blifver döpt, han skall varda salig; men den der icke tror, han skall varda fördömd.
17 Men dem, som tro, skola dessa tecken efterfölja: genom mitt Namn skola de utdrifva djeflar; de skola tala med nya tungor;
18 De skola fördrifva ormar; och om de dricka något det dödeligit är, skall det dem intet skada; på de kranka skola de lägga händerna, så varder det bättre med dem.
19 Då nu Herren Jesus med dem talat hade, vardt han upptagen i himmelen, och sitter på Guds högra hand.
20 Men de gingo ut, och predikade allestäds; och Herren verkade med dem, och stadfäste ordet med efterföljande tecken.