2 Och på den ena Sabbathen kommo de till grafvena, ganska bittida, då solen uppgick;
3 Och sade emellan sig sjelfva: Ho skall välta oss stenen ifrå grafvenes dörr?
4 Och då de sågo till, sågo de stenen vara afvältad, den ganska stor var.
5 Och när de ingångne voro uti grafvena, sågo de en ung man sittandes på högra sidon, klädd i ett sidt hvitt kläde; och de vordo förfärada.
6 Men han sade till dem: Varer icke förfärada; I söken Jesum af Nazareth, som korsfäst var; han är uppstånden, han är icke här; si rummet, der de hade lagt honom.
7 Men går bort, och säger hans Lärjungar, och Petro, att han går fram för eder uti Galileen; der skolen I få se honom, såsom han eder sagt hafver.
8 Och de gingo hasteliga derut, och flydde ifrå grafvene; ty dem var bäfning och häpenhet påkommen; icke heller sade de något för någrom, ty de räddes.