2 Och straxt församlades der månge, så att de icke rum hade, icke heller utanför dörrene; och han hade tal för dem.
3 Och de hade fram för honom en borttagnan, den der framburen var af fyra.
4 Och då de icke kunde komma till honom, för folkets skull, refvo de taket på huset, der han var; och gjorde ett hål på taket, och med tåg släppte neder sängena, der den borttagne uti låg.
5 När Jesus såg deras tro, sade han till den borttagna: Min son, dina synder vare dig förlåtna.
6 Så voro der någre utaf de Skriftlärde sittande, som tänkte i sin hjerta:
7 Hvi talar denne sådana hädelse? Ho kan förlåta synder, utan allena Gud?
8 Och straxt Jesus förnam det i sinom anda, att de sådant tänkte vid sig sjelfva, sade han till dem: Hvi tänken I sådant i edor hjerta?