47 Och då aftonen kom, var skeppet midt på hafvet, och han på landet allena.
48 Och han såg att de hade plats med roende; ty vädret var dem emot. Och vid fjerde väkten om nattena kom han till dem, gångandes på hafvet; och han ville gå framom dem.
49 Och när de sågo honom gångandes på hafvet, mente de det hade varit ett spökelse, och ropade;
50 Ty de sågo honom alle, och vordo förskräckte. Då talade han dem straxt till, och sade till dem: Varer vid en god tröst, jag äret; varer icke rädde.
51 Och han steg upp till dem i skeppet, och vädret stillade sig; och de vordo storliga förskräckte, förundrande vid sig sjelfva öfvermåtton.
52 Ty de hade icke fått förstånd af bröden; ty deras hjerta var förblindadt.
53 Och då de öfverfarne voro, kommo de till det landet Genesaret, och lade der i hamn.