1 Paulus och Silas kom nu till Derbe och sedan till Lystra. Där träffade de en efterföljare till Jesus som hette Timotheos, en ung man som var son till en kristen judinna men hade en icke-judisk pappa.
2 De troende i Lystra och Ikonion hade bara gott att säga om honom,
3 och Paulus ville därför att Timotheos skulle följa med dem på deras resa. Men av hänsyn till judarna i området omskar han Timotheos, innan de reste vidare, eftersom alla visste att hans pappa inte var jude.
4 De reste sedan från stad till stad och berättade om vad Jesus sändebud och församlingsledarna i Jerusalem hade beslutat när det gällde troende från andra folk och vilka regler de skulle följa.
5 Församlingarna stärktes i sin tro och för varje dag ökade antalet troende.
6 Paulus och hans följeslagare reste nu genom Frygien och Galatien, eftersom Guds heliga Ande hade sagt till dem att inte sprida budskapet om Jesus i provinsen Asien den här gången.
7 När de efter ett tag kom fram till Mysiens gräns, tänkte de gå norrut mot Bithynien, men Jesus Ande tillät dem inte att resa dit.
8 De fortsatte därför genom Mysien och kom till staden Troas.
9 Där fick Paulus på natten se en syn. Han såg en man från Makedonien stå där och be honom: "Kom över till Makedonien och hjälp oss."
10 Vi bestämde oss därför genast att resa över till Makedonien, eftersom vi förstod att Gud ville att vi skulle berätta de glada nyheterna om Jesus även där.
11 Vi gick ombord på en båt i Troas och seglade rakt över till ön Samothrake och nästa dag vidare till Neapolis.
12 Därifrån fortsatte vi till Filippi, en romersk militärkoloni och en av de ledande städerna i Makedonien. Där stannade vi sedan i flera dagar.
13 När det blev vilodag gick vi ut ur staden och ner till en flodstrand, där vi antog att man brukade samlas för att be på vilodagen. Och vi satte oss ner och talade till de kvinnor som kommit dit.
14 En av dem hette Lydia. Hon kom från staden Thyatira och handlade med purpurtyger. Hon var inte judinna men tillbad Israels Gud, och när hon nu lyssnade till oss öppnade Herren Gud hennes hjärta, så att hon tog emot allt som Paulus sa.
15 Hon lät sedan döpa sig tillsammans med alla i sitt hus, och efteråt sa hon: "Nu när ni ser att jag verkligen tror på Herren Jesus, så måste ni komma och bo hos mig." Och hon gav sig inte förrän vi gjorde som hon sa.
16 När vi en dag var på väg till det ställe där man brukade be, mötte vi en slavflicka som var besatt av en ond ande. Hon kunde spå människor och drog in mycket pengar åt sina ägare.
17 Flickan följde efter Paulus och oss andra och ropade: "De här männen är den högsta Gudens tjänare och har kommit för att visa er vägen till räddning."
18 Detta upprepades varenda dag, tills Paulus en dag blev så upprörd att han vände sig om och sa till den onda anden i henne: "Genom kraften hos Jesus Kristus befaller jag dig att fara ut ur henne." Och genast lämnade den onda anden henne.
19 Men när hennes ägare såg att de inte längre kunde tjäna pengar på henne, grep de Paulus och Silas och släpade dem inför stadens myndigheter som höll till på torget.
20 Man förde fram dem inför de romerska domarna och sa: "De här judarna vänder upp och ner på hela staden.
21 De lär folket att göra sådant som är emot den romerska lagen."
22 Hela folkmassan började då angripa Paulus och Silas, och domarna befallde att man skulle ta av dem kläderna och piska dem med spön.
23 De blev svårt slagna, och efteråt kastades de i fängelse. Fångvaktaren fick order om att vakta dem mycket noga,
24 och han tog därför inga risker utan placerade dem i den innersta cellen, där han låste fast deras ben i en trästock.
25 Runt midnatt satt sedan Paulus och Silas och bad och sjöng lovsånger till Gud, medan de andra fångarna lyssnade.
26 Då kom det plötsligt ett jordskalv, som var så kraftigt att fängelset skakades ända ner i grunden. I samma stund flög alla dörrar upp och kedjorna föll av fångarna.
27 Då vaknade fångvaktaren, och när han fick se att fängelsets alla dörrar stod vidöppna, trodde han att fångarna hade flytt och drog sitt svärd för att begå självmord.
28 Men Paulus ropade till honom: "Stopp! Gör dig inget illa! Vi är kvar allihop!"
29 Då bad den skräckslagne fångvaktaren om ljus och sprang in och kastade sig på knä framför Paulus och Silas.
30 Sedan förde han ut dem ur cellen och frågade: "Vad ska jag göra för att bli räddad?"
31 De svarade: "Tro på Herren Jesus så ska du bli räddad, både du och din familj."
32 Paulus och Silas fick sedan berätta budskapet om Herren Jesus för fångvaktaren och hela hans familj.
33 Fångvaktaren tog genast hand om dem och tvättade deras sår, trots att det var mitt i natten. Och innan natten var över hade hela familjen låtit döpa sig!
34 Efteråt tog fångvaktaren med sig Paulus och Silas upp till sin bostad och bjöd dem på mat. Både han och familjen var överlyckliga för att de hade kommit till tro på Gud.
35 Nästa morgon skickade domarna sina medhjälpare till fängelset för att meddela att männen skulle släppas fria.
36 Fångvaktaren talade då om detta för Paulus och sa: "Domarna har beslutat att frige er, så nu behöver ni inte sitta här längre. Gå i frid!"
37 Men Paulus svarade: "Åh nej, så lätt kommer de inte undan! De har utan rättegång piskat oss offentligt och satt oss i fängelse trots att vi är romerska medborgare. Och nu vill de att vi ska lämna fängelset i hemlighet. Aldrig! Be dem komma hit och själva frige oss."
38 Medhjälparna berättade då detta för domarna, och när de hörde att Paulus och Silas var romerska medborgare blev de mycket rädda.
39 De kom genast till fängelset och började ursäkta sig. Sedan förde de ut dem och vädjade till dem att lämna staden.
40 Men Paulus och Silas gick först till Lydias hus, där de träffade alla de troende och uppmuntrade dem, och sedan gick de vidare.