1 Medan Petrus och Johannes fortfarande talade till folket kom prästerna, officeren vid tempelvakten och några av saddukeerna fram till dem.
2 De var mycket upprörda över att dessa sändebud påstod att Jesus hade blivit levande igen och undervisade om att människor kan uppstå från de döda.
3 Därför grep de Petrus och Johannes och satte dem sedan i fängelse över natten, eftersom det hunnit bli kväll.
4 Men många som hade lyssnat till Jesus sändebud började tro på deras budskap, och antalet troende hade nu stigit till omkring 5 000 män, förutom kvinnor och barn.
5 Följande dag samlades de högsta styresmännen och folkets ledare och laglärarna i Jerusalem.
6 Översteprästen Hannas var där, liksom Kajafas, Jonatas, Alexandros och alla övriga från översteprästernas släkt.
7 De lät sedan hämta Petrus och Johannes och frågade dem: "Genom vilken kraft och på vems uppdrag har ni gjort det här?"
8 "Ärade styresmän och ledare för vårt folk!
9 Ni vill idag fråga ut oss om en god gärning mot en handikappad man, och vill veta på vilket sätt han blev botad.
10 Därför vill jag genast förklara, för både er och alla andra i Israel, att det är genom kraften hos Jesus Kristus från Nasaret, som den här mannen står framför er fullständigt frisk. Ni spikade fast Jesus på ett kors, men Gud uppväckte honom från de döda,
11 och det är honom Skriften talar om när det står: 'Den sten som inte dög åt byggnadsarbetarna har blivit själva hörnstenen.'
12 Räddningen finns hos honom! Ja, det finns ingen annan i hela världen som kan rädda oss."
13 När ledarna såg hur modiga Petrus och Johannes var, och att de tydligen var vanliga enkla människor utan högre utbildning, blev de mycket förvånade. Det enda ledarna visste om dem var att de hade varit tillsammans med Jesus.
14 Men eftersom mannen stod där bredvid dem fullt frisk, kunde de inget säga.
15 Därför skickade de ut dem ur rådssalen och började diskutera med varandra.
16 De sa: "Vad ska vi göra med de här människorna? Vi kan ju inte neka till att de har gjort ett stort under, och alla i Jerusalem känner redan till det.
17 Men vi kanske kan hindra dem från att sprida sina idéer. Vi säger till dem att om de talar till folket om Jesus en gång till, så kommer de att råka illa ut."
18 Sedan kallade de in Petrus och Johannes igen och befallde dem att aldrig mer tala eller undervisa om Jesus.
19 Men Petrus och Johannes svarade: "Tänk efter själva, tror ni att Gud vill att vi ska lyda er istället för honom?
20 Nej, vi kan inte låta bli att berätta om allt det fantastiska som vi har sett och hört."
21 Då hotade rådet dem än en gång, men till sist var de tvungna att släppa dem. De visste inte hur de skulle straffa dem utan att det blev oroligheter, för alla hyllade Gud för det under som hade skett.
22 Mannen som hade blivit botad hade varit förlamad i över 40 år!
23 Så snart Petrus och Johannes var fria sökte de upp de andra troende och berättade för dem vad översteprästerna och folkets ledare hade sagt.
24 "Herre, du som har skapat himlen och jorden och haven och allt som finns i dem.
25 Du lät din heliga Ande tala genom vår förfader kung David, din tjänare, och sa: 'Varför gör folken uppror? Varför smider de planer, som inte leder någonstans?
26 Jordens kungar gör sig beredda för strid; makthavarna gaddar sig samman mot Herren och den som han har gjort till kung.'
27 Ja, det är verkligen vad som har hänt i den här staden. Kung Herodes och landshövdingen Pontius Pilatus, romarna och hela Israels folk, alla har de förenat sig mot din heliga tjänare Jesus, som du har gjort till kung.
28 De har gjort exakt det som du i din makt planerade för länge sedan.
29 Herre, du hör hur de hotar oss. Så hjälp nu alla som tror på dig att utan rädsla fortsätta att berätta om dig.
30 Visa din makt och bota de sjuka, låt under och tecken ske genom kraften hos din heliga tjänare Jesus."
31 Och när de hade slutat be skakade huset där de var samlade, och alla fylldes av Guds heliga Ande och fortsatte att sprida Guds budskap utan rädsla.
32 Alla de troende älskade varandra och var eniga i allt, och ingen tyckte att det han ägde var hans eget, utan alla delade med sig av vad de hade.
33 Herren Jesus sändebud talade med stor kraft om att Jesus hade uppstått från de döda, och Gud var god mot de troende.
34 Ingen av dem saknade något. Alla som ägde mark eller hus sålde det,
35 och lämnade pengarna till sändebuden, som delade ut åt var och en allt efter deras behov.
36-37 En man som hette Josef, sålde också en åker som han ägde och gav pengarna till sändebuden. Han tillhörde Levi stam och kom från Cypern, och sändebuden kallade honom Barnabas, som betyder "den som uppmuntrar".