5 "Förlåt mig bröder", svarade Paulus, "jag visste inte att han var överstepräst. Det står ju i Skriften: 'Du ska inte förbanna den som är ledare för ditt folk.' "
6 Vad Paulus däremot visste var att några av medlemmarna i rådet var saddukeer, medan andra var fariseer. Han ropade därför: "Bröder, jag är farisé liksom alla mina förfäder. Och jag ställs inför rätta här idag, därför att jag tror att de döda kommer att uppstå igen."
7 Detta delade genast rådet i två grupper som började bråka med varandra.
8 Saddukeerna tror nämligen inte att de döda ska uppstå igen eller att det finns änglar eller andar, medan fariseerna tror på allt detta.
9 Alla i rådet skrek i munnen på varandra och några laglärare från fariseernas parti ställde sig upp och försvarade Paulus. "Vi kan inte se att den här mannen har gjort något fel", protesterade de högljutt. "Kanske en ande eller en ängel verkligen har talat till honom."
10 Men grälet blev bara värre och värre, och männen ryckte och slet i Paulus från alla håll. Till slut fick kommendanten ge order till sina soldater att ta med Paulus därifrån och föra honom till fästningen, eftersom han var rädd att de skulle slita honom i stycken.
11 När det sedan blev natt visade sig Herren Jesus för Paulus och sa: "Var inte rädd! På samma sätt som du har berättat om mig här i Jerusalem måste du också berätta om mig i Rom."