1 Profetia om Moab. På en natt är Ar-Moab ödelagtoch förstört.På en natt är Kir-Moab ödelagtoch tystat.
2 Han går upp till sitt tempel, till Dibon och upp på offerhöjderna för att gråta.Över Nebo och Medeba jämrar sig Moab,alla huvuden där är rakade,alla skägg avskurna.
3 På deras gator har man svept sig i säcktyg.På deras tak och på deras torgjämrar sig alla, medan tårarna rinner.
4 Heshbon och Eleale höjer sorgerop, det hörs ända till Jahas.Därför jämrar sig Moabs krigare,deras själ våndas i dem.
5 Mitt hjärta sörjer över Moab.Flyktingarna därifrån flyr till Soar,till Eglat-Shelishija.Under gråt stiger man upp på Halluhits höjd,på vägen till Horonajim höjs sorgerop över förstörelsen,
6 för Nimrims vatten blir torr ödemark,gräset torkar bort, brodden vissnar,inget grönt finns kvar.
7 Resten av sina ägodelar, sina sparade tillhörigheter,bär man därför bort över Pilträdsbäcken.
8 Sorgeropen ljuder runt om i Moabs land.Deras jämmer når till Eglajim,deras klagan till Beer-Elim.
9 För Dimons vatten är fulla av blod, men ännu mer ska jag låta drabba Dimon:ett lejon för den som kommerundan från Moaboch för dem som finns kvar i landet.