1 Året då kung Ussia dog såg jag Herren sitta på en hög och upphöjd tron, och släpet på hans mantel uppfyllde templet.
2 Serafer stod ovanför honom, var och en hade sex vingar: Med två täckte de sina ansikten, med två täckte de sina fötter och med två flög de.
3 Och den ene ropade till den andre: "Helig, helig, heligär Herren Sebaot!Hela jorden är fullav hans härlighet."
4 Rösten från den som ropade fick dörrposterna och trösklarna att skaka, och huset fylldes av rök.
5 Då sade jag: "Ve mig, jag förgås!För jag är en man med orena läpparoch jag bor bland ett folkmed orena läppar,och mina ögon har sett Kungen,Herren Sebaot."
6 Då flög en av seraferna fram till mig. I hans hand var ett glödande kol som han hade tagit från altaret med en tång.
7 Med det rörde han vid min mun och sade: "När detta har rört vid dina läpparär din skuld borttagenoch din synd försonad."
8 Och jag hörde Herrens röst. Han sade: "Vem ska jag sända? Och vem vill vara vår budbärare?" Då sade jag: "Här är jag, sänd mig!"
9 Han sade: "Gå och säg till detta folk: Ni ska höra och höramen inte förstå,och ni ska se och semen inte fatta.
10 Förhärda detta folks hjärta, gör deras öron dövaoch deras ögon blinda,så att de inte ser med sina ögoneller hör med sina öroneller förstår med sitt hjärtaoch vänder om och blir botade."
11 Då frågade jag: "Hur länge, Herre?" Han svarade: "Tills städerna blir ödeoch ingen bor i dem,husen blir utan folkoch landet ligger öde och övergivet.
12 Herren ska sända folket långt bort, och ödsligheten ska bli stor i landet.
13 När bara en tiondel är kvar i det, ska även den ödeläggas.Men liksom en terebint eller en eklämnar kvar en stubbenär den fälls,ska den stubben varaen helig säd."