1 Profetia om Synernas dal. Vad fattas dig,eftersom allt ditt folkgår upp på taken?
2 Du larmfyllda, bullrande stad, du sorglösa stad!Dina fallnahar inte fallit för svärd,de dog inte i strid.
3 Alla dina furstar har flytt tillsammans,utan bågskott blev de fångar.Alla som påträffades hos digblev fångar,hur långt bort de än flydde.
4 Därför säger jag: Vänd bort blicken från mig,jag måste gråta bittert.Försök inte trösta mig över dottern mitt folks undergång.
5 Ja, det kommer en dagav förvirring, nertrampningoch bestörtningfrån Herren Gud Sebaoti Synernas dal,med nerbrutna muraroch rop upp mot berget.
6 Elam bär kogret, vagnkämpar och ryttare följer honom.Kir har blottat skölden.
7 Dina skönaste dalar fylls med vagnar, och ryttare har ställt upp sigvid porten.
8 Han tog bort skyddet från Juda.Den dagen ser du dig omefter vapnen i Skogshuset.
9 Ni ser att Davids stad har många rämnor,och ni samlar upp vattneti Nedre dammen.
10 Ni räknar husen i Jerusalem och river husför att förstärka muren.
11 Mellan de båda murarna gör ni en behållareför vattnet från Gamla dammen.Men ni ser inte upptill honom som har gjort detta,till honom som har bestämt detför länge sedan.
12 Herren Gud Sebaot kallar erpå den dagen till gråt och sorg,till att raka era huvudenoch klä er i säcktyg.
13 Men i stället blev det munterhet och glädje.Ni dödar oxar och slaktar får,ni äter kött och dricker vin:"Låt oss äta och dricka,för i morgon dör vi."
14 Men Herren Sebaot uppenbarade detta i mina öron: Sannerligen, denna er missgärning ska inte bli försonad så länge ni lever, säger Herren Gud Sebaot.
15 Så säger Herren Gud Sebaot: Gå och säg till förvaltaren, överförvaltaren Shebna:
16 Vad gör du här? Vem tänker du lägga här, eftersom du hugger ut en grav åt dig här? Du hugger ut din grav högt uppe, du urholkar klippan till en boning åt dig.
17 Se, Herren ska kasta dig långt bort, du starke man. Han ska gripa tag i dig med kraft.
18 Han ska rulla ihop dig till ett nystan och kasta bort dig som en boll till ett vidsträckt land. Där ska du dö, och dit ska dina härliga vagnar komma. Du är en skamfläck för din herres hus.
19 Och jag ska stöta bort dig från din plats, och du ska bli avsatt från din tjänst.
20 På den dagen ska jag kalla på min tjänare Eljakim, Hilkias son.
21 Honom ska jag klä i din dräkt, jag ska spänna på honom ditt bälte och lägga ditt ämbete i hans hand, så att han blir en far för Jerusalems invånare och för Juda hus.
22 Jag ska ge honom nyckeln till Davids hus att bära. Han ska öppna så att ingen kan stänga och stänga så att ingen kan öppna.
23 Jag ska slå in honom som en stadig spik i en fast vägg, och han ska bli som en härlig tron för sin fars hus.
24 Och på honom ska de hänga all härlighet i hans fars hus, ättlingar och avkomlingar, alla små kärl, både skålar och alla slags krukor.
25 På den dagen, säger Herren Sebaot, ska spiken som var inslagen i den fasta väggen tas bort, huggas av och falla ner. Bördan som hängde på den ska förstöras. Så har Herren talat.