12 Min boning rycks upp och flyttas ifrån migsom en herdes tält.Jag har vävt mitt liv till slutsom vävaren sin väv,och han skär ner mig från bommen.Innan dagen blivit nattgör du slut på mig.
13 Jag ropar ända till morgonen. Som ett lejonkrossar han alla mina ben.Innan dagen blivit nattgör du slut på mig.
14 Jag låter som en svala, som en trana,jag kuttrar som en duva.Mina matta ögonser längtansfullt mot höjden:"Herre, jag är betryckt.Ta dig an min sak!"
15 Vad ska jag säga?Han har både talat till migoch själv utfört sitt verk.Jag får vandra varsamt alla mina årefter det bittramin själ varit med om.
16 Herre, trots sådant lever människor,och genom allt sådanthålls min ande vid liv.Du gör mig friskoch låter mig leva.
17 Se, den bittra plåganblev till nytta för mig.I din kärlek räddade du min själfrån förintelsens grop,för du har kastat alla mina synderbakom din rygg.
18 Dödsriket tackar dig inte, döden prisar dig inte.De som far ner i gravenhoppas inte på din trofasthet.