9 En sång skriven av Juda kung Hiskia, när han hade varit sjuk och blivit frisk från sin sjukdom igen:
10 Jag sade:I mina bästa dagar går jag ingenom dödsrikets portar,jag blir fråntagenresten av mina år.
11 Jag sade: Jag får aldrig mer se Herren,Herren i de levandes land.Jag får aldrig mer se människorhos dem som bor i världen.
12 Min boning rycks upp och flyttas ifrån migsom en herdes tält.Jag har vävt mitt liv till slutsom vävaren sin väv,och han skär ner mig från bommen.Innan dagen blivit nattgör du slut på mig.
13 Jag ropar ända till morgonen. Som ett lejonkrossar han alla mina ben.Innan dagen blivit nattgör du slut på mig.
14 Jag låter som en svala, som en trana,jag kuttrar som en duva.Mina matta ögonser längtansfullt mot höjden:"Herre, jag är betryckt.Ta dig an min sak!"
15 Vad ska jag säga?Han har både talat till migoch själv utfört sitt verk.Jag får vandra varsamt alla mina årefter det bittramin själ varit med om.