1 Kom ner och sätt dig i stoftet, du jungfru dotter Babel.Sätt dig på jorden utan tron,du kaldeernas dotter,för man ska inte mer kalla digden fina och förnäma.
2 Ta en kvarn och mal mjöl,lägg av din slöja,lyft upp släpet, blotta benen,vada genom strömmarna.
3 Din nakenhet ska blottas, din skam ska synas.Jag ska utkräva hämndoch inte skona någon.
4 Vår återlösares namn är Herren Sebaot, Israels Helige!
5 Sitt tyst och dra dig undan i mörkret,du kaldeernas dotter,för du ska inte mer kallaskungarikenas drottning.
6 Jag blev vred på mitt folk, jag vanhelgade min arvedeloch gav dem i din hand.Och du visade demingen barmhärtighet,du lät ditt ok tynga de gamla.
7 Du tänkte: "Jag ska vara drottning för alltid!"Så du tog dig inte i aktoch tänkte inte på slutet.