5 Jag såg mig omkring, men det fanns ingen hjälpare.Jag stod där förundrad,men det fanns ingensom stödde mig.Då hjälpte mig min egen arm,och min vrede stödde mig.
6 Jag trampade ner folken i min vrede och gjorde dem drucknai min harm,jag lät deras blod rinna nerpå jorden."
7 Jag vill förkunna Herrens nådegärningar,Herrens lov,efter allt som Herrenhar gjort för oss,allt det goda som han gjortför Israels husefter sin barmhärtighetoch stora nåd.
8 Han sade: "De är ju mitt folk, barn som inte ska svika."Och han blev deras frälsare.
9 I all deras nöd var ingen verklig nöd,hans ansiktes ängel frälste dem.I sin kärlek och medömkanåterlöste han dem,han lyfte upp dem och bar demständigt i forna dagar.
10 Men de var upproriskaoch bedrövade hans helige Ande.Därför blev han deras fiende,han stred själv mot dem.
11 Då tänkte hans folk på gångna tider,de tänkte på Mose:Var är nu han som förde demupp ur havet,tillsammans med herdenför hans hjord?Var är han som lade sin helige Andei deras bröst,