7 Jag vill förkunna Herrens nådegärningar,Herrens lov,efter allt som Herrenhar gjort för oss,allt det goda som han gjortför Israels husefter sin barmhärtighetoch stora nåd.
8 Han sade: "De är ju mitt folk, barn som inte ska svika."Och han blev deras frälsare.
9 I all deras nöd var ingen verklig nöd,hans ansiktes ängel frälste dem.I sin kärlek och medömkanåterlöste han dem,han lyfte upp dem och bar demständigt i forna dagar.
10 Men de var upproriskaoch bedrövade hans helige Ande.Därför blev han deras fiende,han stred själv mot dem.
11 Då tänkte hans folk på gångna tider,de tänkte på Mose:Var är nu han som förde demupp ur havet,tillsammans med herdenför hans hjord?Var är han som lade sin helige Andei deras bröst,
12 han som lät sin härliga arm gå fram vid Moses högra sida,han som klöv vattnet framför democh gjorde sig ett evigt namn,
13 han som förde dem genom djupen så att de likt springare i ökneninte stapplade?