1 Då tog Job till orda och sade:
2 Visst är det ni som är folket,och med er dör visheten ut!
3 Men jag har förstånd likaväl som ni,jag är inte underlägsen er.Vem känner inte till detta?
4 Jag har blivit till åtlöjeför min vän,jag som ropade till Gudoch fick svar.Den rättfärdige och oskyldigeblir till åtlöje.
5 I den sorglöses tankar föraktas olyckan,den står redo för demvilkas fötter vacklar.