1 Job fortsatte sin framställning. Han sade:
2 Så sant Gud lever,han som undanhållit mig min rätt,den Allsmäktige som har förbittrat min själ:
3 Så länge min ande är i mig och Guds livsande i min näsa,
4 ska mina läppar inte tala orätt eller min tunga tala svek.
5 Aldrig ger jag er rätt, till min död vidhåller jagmin oskuld.
6 Jag håller fast vid min rättfärdighet och släpper den inte.Mitt hjärta förebrår mig inteför någon av mina dagar.
7 Låt min fiende stå som den skyldige,min motståndare som orättfärdig.
8 För vad har den gudlöse för hopp när livet skärs av,när Gud tar hans själ?
9 Kommer Gud att höra hans rop när nöden drabbar honom?
10 Kan han glädja sig över den Allsmäktige?Kan han ständigt åkalla Gud?
11 Jag vill lära er om Guds hand,den Allsmäktiges tankarvill jag inte dölja.
12 Ni har ju själva alla sett det, varför kommer ni dåmed tomt prat?
13 Detta är den gudlöses lott hos Gud,det arv som våldsverkarenfår av den Allsmäktige:
14 Får han många barn ska de falla för svärd,hans avkomlingar får intemätta sig med bröd.
15 De som undkommer läggs i graven av pestoch deras änkor gråter inte över dem.
16 Även om han samlar silver som stoft och lägger kläder på hög som lera,
17 så får de rättfärdiga klä sig i det han har samlat,och silvret får de oskyldiga dela.
18 Han bygger sitt hus som en mal, likt en hydda som väktarengör åt sig.
19 Rik går han till sängs, och sedan aldrig mer –när han öppnar sina ögonär allt borta.
20 Fasorna griper honom som vattenmassor,stormen rycker bort honom i natten.
21 Östanvinden lyfter honom och han är borta,den sveper i väg honomfrån hans plats.
22 Den vräker sig mot honom utan förskoning,han försöker fly för dess kraft.
23 Den klappar sina händer mot honom och visslar åt honom från hans plats.