1 Då tog Job till orda och sade:
2 Visst är det ni som är folket,och med er dör visheten ut!
3 Men jag har förstånd likaväl som ni,jag är inte underlägsen er.Vem känner inte till detta?
4 Jag har blivit till åtlöjeför min vän,jag som ropade till Gudoch fick svar.Den rättfärdige och oskyldigeblir till åtlöje.
5 I den sorglöses tankar föraktas olyckan,den står redo för demvilkas fötter vacklar.
6 Rövarna får ha sina tält i fred, de som trotsar Gud har trygghet,de som har sin gud i sin hand.
7 Men fråga boskapen,den ska undervisa dig,fåglarna under himlen,de ska ge dig svar.