1 Människan, av kvinna född, lever en kort tid och mättas av oro.
2 Som ett blomster växer hon upp och vissnar,som en skugga flyr honoch kan inte bestå.
3 Mot en sådan öppnar du ditt öga, mig drar du till doms inför dig.
4 Kan en ren komma från en oren? Nej, inte en enda!
5 Om människans dagar är bestämda och hennes månaders antalär fastställt av dig,om du har satt en gränssom hon inte kan överskrida,
6 vänd då din blick ifrån henne och ge henne ro,låt henne få glädje av sin dagsom en daglönare.