5 Om människans dagar är bestämda och hennes månaders antalär fastställt av dig,om du har satt en gränssom hon inte kan överskrida,
6 vänd då din blick ifrån henne och ge henne ro,låt henne få glädje av sin dagsom en daglönare.
7 För ett träd finns det hopp,huggs det ner kan det gro igenoch nya skott ska inte saknas.
8 Även om dess rötter åldras i jorden och stubben dör i mullen,
9 ska det grönska vid doften av vatten och skjuta skott som ett ungt träd.
10 Men när en man dör ligger han där. När en människa ger upp andan,var är hon då?
11 Som vattnet försvinner ur sjön och en flod sinar och torkar ut,