11 Mina dagar är förbi, mina planer är krossade,det som var mitt hjärtas begär.
12 Natten vill de göra till dag, och när mörkret bryter in säger de:”Ljuset är nära.”
13 Om jag måste vänta mig dödsriket som min boning,breda ut min bädd i mörkret,
14 säga till förgängelsen: ”Du är min far”,och till maskarna:”Min mor, min syster” –
15 var är då mitt hopp? Vem kan se något hopp för mig?
16 Kommer det ner till dödsrikets bommar,sjunker vi ner tillsammansi stoftet?