22 Varför förföljer ni mig som Gud gör?Blir ni aldrig mätta av mitt kött?
23 O, att mina ord skulle skrivas ner, att de skulle nertecknas i en bok
24 och för evigt ristas in i klippan med järnstift och bly!
25 Men jag vet att min återlösare lever, att han till sist ska träda framöver stoftet.
26 När sedan min sargade hud är borta,ska jag i mitt kött skåda Gud.
27 Jag själv ska få skåda honom, jag ska se honommed egna ögon,inte med någon annans.Därefter längtar jag i mitt innersta.
28 Men ni säger:”Hur ska vi förfölja honom?”Roten till olyckanhar ni funnit hos mig.