22 Efter mig talade ingen, och mina ord vederkvickte dem.
23 De väntade på mig som på regn, de öppnade sin munsom efter vårregn.
24 Jag log mot dem när de misströstade, och de tog emot mitt ansiktes ljus.
25 Jag valde väg åt dem och satt som hövding,jag tronade som en kungbland sina män,som en som tröstar de sörjande.