1 Nu skrattar de åt mig, dessa som är yngre än jag,medan jag inte hade satt deras fäderens bland mina vallhundar.
2 Vilken hjälp kunde deras händer ge mig,de som saknar all livskraft?
3 De är utmärglade av nöd och hunger, de gnager den torra markensom redan förut var öde och ödslig.
4 De plockar saltörter bland snåren och ginströtter är deras mat.
5 De drivs ut från gemenskapen, man ropar efter dem som tjuvar.
6 De måste bo i otäcka raviner, i jordhålor och bergsskrevor.
7 De skriker bland snåren, de kryper ihop under nässlor.