26 Hände det när jag såg hur solljuset skenoch hur månen skred härligt fram,
27 att mitt hjärta i hemlighet lät sig förförasoch jag gav dem en handkyss?
28 Även det hade varit en straffbar synd,för då hade jag förnekat Gud i höjden.
29 Har jag glatt migåt min fiendes olycka,fröjdat mignär olyckan drabbade honom?
30 Nej, jag lät inte min mun synda genom att begära hans livmed en förbannelse.
31 Mitt husfolk kan vittna: ”Alla fick mätta sigmed kött vid hans bord.”
32 Främlingen behövde inte övernatta på gatan,jag öppnade mina dörrar mot vägen.