10 Då vore det ändå min tröst, mitt jubel i skoningslös plåga,att jag inte förnekat den Heliges ord.
11 Vad är då min kraft,att jag skulle hoppas?Vad är mitt slut,att jag skulle vara tålig?
12 Är min kraft som stenens, min kropp av koppar?
13 Nej, hjälpen kommer inte från mig, varje utväg är stängd för mig.
14 Den förtvivlade borde få godhetfrån sin vän,men man fruktar inte merden Allsmäktige.
15 Mina bröder är trolösa som bäckar, som bäckars rännilar som sinar.
16 De är mörka av is när snön har fallit och gömt sig i dem,