20 De blir svikna i sin förhoppning, när de kommer framblir de bestörta.
21 Så har ni nu blivit till intet, ni ser det förskräckligaoch blir rädda.
22 Har jag sagt: ”Ge mig något, köp mig loss med er förmögenhet,
23 rädda mig från fiendens hand, friköp mig från utpressarna?”
24 Undervisa mig så tiger jag,hjälp mig förstå var jag gått vilse.
25 Hur inträngande är inte uppriktiga ord!Men vad hjälpertillrättavisning från er?
26 Tänker ni märka ord och betrakta en förtvivlad mans ord som luft?