11 Därför vill jag inte lägga bandpå min mun,jag vill tala i min andes ångest,jag vill klaga i min själsbedrövelse.
12 Jag är väl inte ett hav eller ett havsodjur,så att du måste sätta ut vakt mot mig?
13 När jag säger: ”Min bädd ska trösta mig,min viloplats ska lindra min oro”,
14 då skrämmer du mig med drömmar och skräckslår mig med syner.
15 Hellre vill jag bli kvävd, hellre dö än vara ett benrangel.
16 Jag är trött på det här, jag kommer inte att leva för evigt.Låt mig vara,för mina dagar är en vindfläkt.
17 Vad är då en människa,att du gör så stor sak av henne,ger akt på henne så noga,